Projekt

Här är nedan följer en mer utförlig beskrivning av ett av de projekt som VUH har stöttat

SKOLA I MALAGIRI, NEPAL

VUH har sedan 2009 bidragit med 310.000 kronor till byggande av en skola i Malagiri. Geshe Pema Dorjee, leder projektet från Kathmandou i Nepal.

skolbygge13Vår verksamhet vid skolan i MALAGIRI, NEPAL har nu varit igång sedan början av 2011. Enligt vår samarbetspartner, Trinity i Karlstad, funderar arbetet väl. De besöker skolan 2 gånger per år. Vi får regelbundet uppföljning av projektet, dels genom besök av ordförande Carin Söderlind, dels genom brev.

 

Här följer ett utdrag ur Trinitys julbrev:

skolbygge5”Vårt intryck är att skolan sköts bra och vi är imponerade av lärarna Anitas och Pasangs kapacitet och energi. Ett år här innefattar en mängd olika buddhistiska och hinduiska helgdagar. Enligt skolsystemet i Nepal skall skolan hållas öppen i minst 200 dagar. Malagiriskolan har varit igång i 230 dagar. De anställda har ett varmt och innerligt umgänge med barnen och de verkar trivas med varandra. Skolan ser ren och välskött ut. Vaktmästare Ram börjar tidigt på morgonen med att sopa och göra skolan redo för 46 nyfikna och glada barn. Dinish, vår samordnare, deltar i skolarbetet och på motorcykel hämtar han hem de varor som behövs. Det som finns att köpa i Malagiri eller i närheten köps där.

I köket lagar Pinky och Shanti mat som barnen med god aptit äter med händerna. De slickar gärna tallrikarna rena. Maten består av ris och dall, en sorts röra med linser och lök smaksatt med ingefära, gurkmeja, koriander kummin och eventuellt lite kanel. Till det får de någon av de grönsaker som finns att tillgå för säsongen. Någon gång under veckan serveras ägg och frukt. På morgonen bjuds rykande varmt te, eventuellt med en kaka eller ett kex. På eftermiddagen får barnen ett mellanmål som är mera matigt. Med föräldrar som är ute för att jobba på terrassodlingarna eller samla ved och äldre syskon som barnvakt blir mathållningen oregelbunden. Att äta regelbundet som barnen gör nu har minskat magproblemen. Barnen borstar tänderna och tvättar händerna som det skulle vara det roligaste i världen och numera torkar man av borden med rena disktrasor efter varje måltid. Smågrupper av barn får ansvar för det. Ett annat ansvarsområde är att tillsammans med Ram pyssla om blommor och utemiljö. Ansvarsområdena växlar bland barnen.

I april startade en ny termin och de 15 äldsta barnen flyttades över till andra skolor. Tre av dem fick flytta till släktingar i Kathmandu, en flicka blev antagen på ”Bright Horizon Children’s Home” nära Kathmandu, ett internat för mycket fattiga. Dagen efter lämnades 14 nya små treåringar av sina mammor. Det var gråt och oro. Jag var lite smått chockad över bristen på inskolning och hoppas att nästa års skolstart kommer att ske på ett annat sätt. Mer än 22 barn står i kö och väntar på att få plats i skolan.

Under sommaren byggdes ett nytt hus, tänkt som ett nytt klassrum för de här barnen och med ett rum för kvinnornas utbildning. De skall få lära sig läsa och skriva och träna olika hantverk för dagligt bruk, men också förhoppningsvis för att kunna tjäna pengar.

Jag upplever att det finns ett behov av att lära sig att planera. Så mycket sker i stunden. Kanske det är något som vi kan tillföra.

Under året har vi gett förutsättningar för skolverksamheten genom att många här hemma har skänkt olika material, som inte fanns att tillgå tidigare. Vi har också haft med leksaker och bland det som varit mest uppskattat är LEGO insamlat av två skolklasser och en förskola i Karlstad. Det var en fröjd att se hur barnen byggde och undersökte legots möjligheter. Samarbetet skolorna emellan visar att vi kan lära av varandra. Våra barn har glädje av att få lära känna barn med andra förutsättningar i livet.

Ett annat utbyte har varit mellan en grupp kvinnor i Karlstad, som delat med sig av sina stickade alster och  kunskaper för att inspirera kvinnorna i Malagiri att lära sig ett hantverk, som verkar vara bortglömt där. De lär sig allt från att lära sig lägga upp och sticka rätstickning till en halsduk till att lära sig att sticka både räta och aviga i varierade mönster. Nästa satsning är symaskiner! Både barn och vuxna visar ett stort intresse för att lära sig nya saker.

Oktoberresan var fantastisk! Femton ivriga och förväntansfulla föreningsmedlemmar ställde upp och blev en del av skolan i Malagiri. Några i köket avlöste Pinky och Shanti, en del sydde och stickade. Man intervjuade grupper av kvinnor och bönder och fotograferade. Det viktigaste av allt var BARNEN, allt det fina inspirerande arbetet och leken med dem.

Jag vill tacka alla – och vi får tacka varandra – medlemmar, faddrar, Nepalresenärer, styrelseledamöter och givare av olika gåvor, för stöd och hjälp så att skolan har blivit det den är. Det har gett Malagiri nya förutsättningar. Ett stor tack går också till Jangchup Charitable Organisation, vår NGO, personalen på skolan och Pema Dorjee för hans outtröttliga arbete för att hjälpa behövande.”